Kullsberg

Stora fabriksbyggnader.

Kalkverket i Kullsberg. Foto: © Yvonné Öhrnell.

Någon större beskrivning av denna by kan knappast behövas med tanke på kalkindustrin som funnits här, och som delvis är i drift. Du passerar här när du åker till Dalhalla. Byn har endast ett fåtal hus.

Glisstjärna ligger helt stilla. Skogen på andra sidan speglar sig i vattnet. En björkstam syns till höger i bild.

Glisstjärna. Foto: © Yvonné Öhrnell.

Glisstjärna heter sjön som också byn hette långt tidigare. Sjön är mer känd som Bysjön bland befolkningen. Sjön är mycket fågelrik. En fin badplats finns också här.

I dess närområden finns (fanns?) den fridlysta Mosippan och Guckuskon. Sprängört som är en av Sveriges giftigaste växter finns också här.
Att gå runt och titta på stenar är en spännande upptäckt, eftersom fossiler är något vi hittar här.

En del fornminnen har hittats. Hemmansägaren Karl Lundquist som bodde på Storön som ligger rakt över sjön har hittat både stenåldersyxor och pilspetsar när han plöjde på åkrarna.

Den 18 maj 1943 drabbades byn av en storbrand, förmodligen orsakad av gnistbildning från loket, som de hade här vid kalktransporterna. Loken eldades i vanliga fall med koks eller stenkol, men nu var det krigstider, och de eldade med ved. Därmed var också brandrisken större.

Vid den här olycksaliga dagen var det en mycket stark vind och det var mycket torrt i markerna.

Strax efter att loket med sina vagnar passerat Pellasgården så började det brinna. Elden spred sig vidare till Sofiasgården och även till Daligården som fanns 400 meter bort. Mangårdsbyggnader, uthuslängor, foderlador, rokarlar samt dynghögar, allt brann!

Skommar Erik vid Kullsbergs Kalk larmade Rättviks brandkår, även Vikarbyns och Leksands brandkårer deltog. Vatten togs från Bysjön för att släcka på ena sidan byn, och från Hosjön för att släcka vid Daligården. Elden i Sofiasgården kunde släckas, de andra gårdarna brann ner till grunden.

Vedupplaget vid kalkbruket som rymde 30 000 – 50 000 kubikmeter ved var också hotat. Kalkbruksarbetarna lyckades undanvärja elden och var hela tiden beredda med vattensprutor. Det berättas om att en lada på andra sidan Hosjön brann ner, för i den starka vinden så blåste gnistor lång väg.

Två månader tidigare hade loken antänt Pellasgården och Sofiasgården som de lyckades släcka. Då var det också en mycket stark vind, de tomma kalkvagnarna blåste av spåret!  

Västbergsbördige Thomas Jacobs har skildrat detta i en skrift som heter "Storbranden vid Glisstjärna". Det finns även att läsa om i häftet Rättvikskrus från 1999.

Nerskrivet av: Viola Länsmans Haglund

Kontakt

Webbredaktionen
webmaster@rattvik.se
0248-70 125