Dådran
Den första nybyggaren i Dådran kan ha varit från Finland, som ska ha bott vid ett flyttblock nära fördämningen ovanför Bruksdammen.
Dådran är en bruksmiljö vid Ljugaren. Mest bebyggelse är det i den smala dalgång som ligger nära bruksplatsen, men det finns inte så mycket uppodlad mark i byn. Det bodde fler arbetare än lantbrukare i Dådran.
Det fanns vattenkraft och skog för kolning, vilket var skälet till varför G. Bergström, herr Printz och Svabensverks bruksägare en gång i tiden valde platsen för att anlägga en masugn och en stångjärnshammare i Dådran.
Den första anläggningen blev klar 1807 och samma år bokfördes de första fasta invånarna. År 1819 hade befolkningen stigit till 50 stycken, och 1832 bodde mer än 100 personer i byn.
Bruket gick emellertid i konkurs, och har därefter skiftat ägare flera gånger. Dådran blev byggd som ett komplett litet samhälle, även med en kyrka. Idag finns sorgligt nog enbart ruiner kvar efter smedjor och kolhus.
Mitt i bykärnan finns i alla fall det vita kapellet kvar, som nu är donerat till Rättviks församling tillsammans med begravningsplatsen en kilometer söderut.
Dalarnas Museum anser att det är viktigt att Dådrans smedja ska bevaras. De har föreslagit att smedjan ska förklaras som byggnadsminne.
2006 invigdes en kulturstig med informationsskyltar för de olika platserna. I byn finns Dalarnas bäst bevarade kägelbanor.
Sammanställt av Linn Enmyren
Kontakt
Webbredaktionen
webmaster@rattvik.se
0248-70 125
Denna sida uppdaterades av Carl-Johan Uhlin