Krönika: Rätten att tycka olika
Om några dagar går vi till val.
För många är det en självklarhet. Vi går till vallokalen, tar en valsedel, lägger den i ett kuvert och fortsätter sedan med livet som vanligt.
Men egentligen är det något ganska fantastiskt.
Vi får säga vad vi tycker. Vi får rösta på det parti vi tror mest på. Vi får byta ut dem som styr om vi inte är nöjda. Och vi får göra det utan rädsla.
Det är lätt att ta för givet. Men när man lyfter blicken ser man att det inte är självklart överallt. Runt om i världen ifrågasätts fria val, det demokratiska samtalet blir hårdare och människors möjlighet att påverka begränsas. Det påminner oss om att demokratin inte lever av sig själv. Den lever därför att människor väljer att delta.
Jag är centerpartist. Det är ingen hemlighet, och fram till valdagen kommer jag förstås att försöka övertyga människor om de idéer jag tror på. Men oavsett vilket parti du väljer hoppas jag framför allt att du använder din röst. Demokratin behöver människor som deltar, tycker olika och engagerar sig.
Det finns partier och åsikter som står långt ifrån mina egna. Men demokratin bygger inte på att vi tycker lika. Den bygger på att vi accepterar varandras rätt att tycka olika och låter väljarna avgöra. Därför behöver demokratin både vinnare och opposition, människor som vågar säga emot, kompromissa och ibland ändra sig. Det är så vi utvecklar ett samhälle.
Jag känner också en stor respekt för alla som väljer att engagera sig politiskt, oavsett partifärg. Bakom varje valsedel finns människor som lägger kvällar och helger på möten, läser handlingar, tar emot synpunkter och försöker göra sin kommun lite bättre.
Det förtjänar faktiskt ett tack.
Jag tänker särskilt på personer som Anki Dåderman, socialdemokrat och en av dem jag haft förmånen att möta i kommunpolitiken här i Rättvik. När den här krönikan publiceras har hon varit kommunpolitiker i närmare 43 år! Fyrtiotre år av sammanträden, beslut, diskussioner och ett engagemang som sträckt sig långt bortom den egna vardagen. Man behöver inte alltid hålla med varandra för att känna respekt för en sådan insats.
Jag hoppas också att fler, särskilt yngre, vågar ta steget in i politiken. Kommunpolitiken handlar sällan om de stora rubrikerna. Den handlar om skolan där våra barn går, vägen vi kör på, äldreomsorgen för våra föräldrar och hur vår hembygd ska utvecklas.
Den handlar om Rättviks kommun.
Nästa vecka avgör väljarna vilka som får förtroendet att leda kommunen de kommande fyra åren. Så ska det vara. Det är demokratins styrka.
Så oavsett vilket parti du tycker bäst om – använd din röst.
Den är viktigare än du kanske tror.
Vi ses i vallokalen.
Kommunstyrelsens ordförande (C)
Denna sida uppdaterades av Birgitta Svensson
