Krönika: Ligger Gnosjö vid Siljan?
Häromdagen besökte jag ett hantverksföretag i Rättvik. Vi pratade om vardagen, om glädjen i att driva eget, men också om de utmaningar som finns. När jag gick därifrån slog det mig att jag kände igen känslan. Det var samma sak som jag upplevde under stormen Hans: här i Rättvik står ingen ensam.
Jag tänker ibland att hela kommunen fungerar som ett enda stort företag. Inte för att vi alla gör samma sak, tvärtom. Här finns jordbrukare, butiker, hantverkare, industrier, caféer, konstnärer och entreprenörer i alla möjliga former. Någon vet vem som kan lösa problemet. Någon dyker upp med traktorn eller med en maskin när det krisar. Någon annan tipsar om en kontakt eller kliver in med ett par extra händer när det behövs.
Det är det som kallas Gnosjöandan nere i Småland. Men jag menar att vi har precis samma anda här i Rättvik. En vilja att hjälpas åt, lösa saker tillsammans och aldrig lämna någon ensam när det krisar.
Jag fick det bekräftat på företagsbesöket. Företagare som egentligen kunde ha sett varandra som konkurrenter berättade i stället hur de samarbetar. Hur man delar med sig av erfarenheter, verktyg och ibland till och med kunder. Det är som om omtanken är inbyggd i själva affärsmodellen här i Rättvik.
Det här är inget nytt. När stormen Hans drog in såg vi samma sak. Någon kom med grävmaskinen, en annan med pumpar, en tredje med mat till dem som jobbade hela natten. Privatpersoner gick ut frivilligt med spadar och skottkärror och hjälpte till där man kunde. Vi var alla en del av samma “företag” då, där man inte räknar vinst i kronor, utan i förtroende, trygghet och gemenskap.
Rankingar visar sin bild av företagsklimatet och vi kan se att det finns mycket vi behöver förbättra, det är jag den första att säga. Men det förändrar inte det jag möter i verkligheten. För det som inte går att mäta i siffror, det ser jag varje dag: att vi hjälps åt, att vi litar på varandra och att vi faktiskt vill att det ska gå bra för fler än oss själva.
Företagande i Rättvik handlar inte bara om arbetstillfällen och skatteintäkter. Det är också att sponsra ungdomslaget, att öppna dörren för en praktikant och att anställa våra ungdomar som sommarvikarier. Det är små handlingar som tillsammans bygger något mycket större.
Så när jag ser ut över vår kommun tänker jag: det här är mer än en plats på kartan. Det är en bygd med hjärta. Och vi är alla delägare.
Ulrica Momqvist
Kommunstyrelsens ordförande (C)
Denna sida uppdaterades av Birgitta Svensson
