Rättviks kommun
Inloggning för skribenter
Personalinloggning mejlprogram
2016-08-22

Avlastningsfamilj, familjehem, ledsagare och kontaktperson. Vad innebär det?

Foto på en dam i sin trädgård.

Eva i sin trädgård. Foto: © Y. Öhrnell.

– Att vara avlastningsfamilj ger så mycket mer än det tar. Vi känner att vi är ett andningshål för både barnet och familjen.

Vi träffar Eva i det nyinköpta huset i en Rättviksby.

Påverka positivt

I Stockholm tog familjen bland annat emot två syskon. Hos Eva fanns det böcker men det gjorde det inte i barnens familj. Eva minns hur de kunde sitta och titta i de framplockade sagoböckerna.
– Jag såg att jag kunde påverka dem positivt.

Evas familj var ett andningshål för barnen och deras ensamstående mamma. I Evas familj var det tryggt och lugnt, bestämda tider och enkla regler att hålla sig till. Leendet spelar i Evas ansikte när hon berättar.
– Det lilla ger så mycket, säger Eva, och därför ville jag fortsätta att ställa upp även här i Rättvik.

Uppdragen är olika

– Jag vet att det är ett skriande behov av personer som ställer upp.
Eva berättar att hon kontaktade socialtjänsten i Rättvik och erbjöd sina tjänster när de flyttat hit. I drygt åtta och ett halvt år har de nu varit avlastningsfamilj i Rättviks kommun.

– Det här uppdraget är inte likt de vi hade i Stockholm. Vi är nu som då ett avlastningshem och har ett barn några dygn per månad.
– Uppdragen kan vara väldigt olika och det är så det är.

Det finns familjer och barn med mycket olika behov. Det kan vara av sociala skäl i familjen eller barn med olika funktionsnedsättning. Eller en ensamstående förälder eller familj som behöver avlastning några dagar i månaden. Ibland kan det vara barn som av sociala skäl behöver komma ifrån, lära sig regler, att det finns gränser och få leva ett "normalt" liv.
– Det lilla kan göra stor skillnad i deras vägval längre fram i livet.

Inget märkvärdigt

Evas familj har nyligen flyttat inom kommunen och påbörjat en husrenovering. Trots flytt och renovering så fortsätter Eva uppdraget som avlastningsfamilj här i Rättvik.
– Barnet vi har tycker det har varit jättespännande med flytten. Hon vill hjälpa till och är med i arbetet. Men, det hon gillar mest är att baka. När hon kommer till oss frågar jag alltid vad hon vill göra och nästan varje gång svarar hon "baka". Då gör vi det. Hon är med i det vi gör.

Det är inte märkvärdigt att vara ett avlastningshem.
– Det blir vad vi gör det till. Tid har vi, det är inte som att gå till ett jobb, det här är hemma. Det som krävs är ett gediget intresse för det man gör och att det finns plats i hemmet.
I Evas familj bor barnet i gästrummet när hon är där. Det bör finnas lite plats i rummet så att barnet kan ha lite kläder och saker där, påpekar Eva.

– Annars är vi en till i familjen några dygn i månaden. Så klart att vi ibland måste anpassa oss. Vi gör inte saker som hon absolut inte tycker om, men det är inte ett problem.

Vi behövs och vi gör skillnad

Ibland måste man tänka "Varför har jag barnet?".
– Jag vet att vi behövs och jag tycker att om man har möjlighet och förutsättningar ska man ställa upp. Det ger både barnen och oss så mycket. Jag är övertygad om att det gör skillnad, inte bara för barnen och oss utan även för deras familj.

– Vissa barn kan få en bättre start i livet när vi ställer upp. Familjer får lite andrum, barnen får komma ifrån och jag har själv sett att vårt engagemang påverkar positivt.

Många kan hjälpa till

Eva säger att hon ser många som har både kapacitet och möjlighet att ställa upp som avlastningsfamiljer eller kontaktpersoner. Varför är det då inte fler som ställer upp?

– De gör det nog inte för att de tror att det är omständigt och besvärligt.

Att ha rätt inställning till uppdraget är viktigt. Och att vara trygg i sig själv.
– Det måste vara kul med människor och man måste vara tydlig med vad man själv vill. Veta vad som är rätt och fel – själv.
– När vi anmält oss så kom socialtjänsten på besök. De frågade varför vi ville ställa upp och vi fick bland annat berätta om hur vi såg på barnuppfostran. Sen fick vi träffa barnet och familjen.

Inte ensam om stöd behövs

– Jag har alltid en handläggare att ringa till för att få hjälp och stöd. Nu har vi väldigt bra kontakt med barnets familj men om jag skulle behöva stöd vet jag att jag inte är ensam.

Eva säger återigen "Det ger så mycket mer än det tar!". Hennes förhoppning är att fler ställer upp. Barnen behöver det.

– "Ramar och kramar" det har varit min ledstjärna i flera år. Många fler kramar än ramar ska det vara.

Är du intresserad?

Vi pratar med Lars Bergman Troll, 1:e socialsekreterare, om hur det går till när man vill ställa upp.

– Kontakta oss och berätta att du är intresserad. Kanske är du den vi söker just nu men det kan också vara så att det tar lite tid innan vi kan para ihop er.

– Först vill vi prata med dig. Vi bör ha en klar bild av er som vill ställa upp. Är ni friluftsmänniskor, musikintresserade, sportintresserade – passar det här barnet, den här personen? Vi vill att det ska finnas gemensamma intressen och behovet hos den som behöver insatsen ska komma i första hand.

Intervju

– Vi intervjuar och träffar båda parter för att kunna para ihop personerna respektive en familj med ett barn. Sen får de träffas för att prata med varandra och känna av om de kommer att trivas tillsammans.

– Vår mening är att det ska stämma så bra som möjligt. Ingen mår bra av omplaceringar.

Första mötet

När vi hittat en familj, eller kontaktperson, och bedömer att de här kan passa för varandra är det dags för en träff.

Oftast så pratar vi lite tillsammans och parterna avgör ganska snabbt om det blir bra, eller inte.

– Det har hänt att vi skickat iväg bägge parter för en fika på tu man hand, trots att de först sagt nej till varandra. Vi kan se att de här personerna har gemensamma intressen, samma humor eller vad det kan vara. "Vi tror på att de stämmer bra tillsammans."

Efter en fika på konditoriet kommer de skrattande tillbaka och säger att de vill vara hos, respektive ha, den här personen.
– De bestämmer själva men ibland händer det att vi inte riktigt vill släppa innan de fått lära känna varandra lite mer.

– Ibland stämmer det inte alls men så är det. Då gör vi om och prövar med en annan person eller familj.

Behöver du ha erfarenhet eller en speciell utbildning?

– Det är inte alls nödvändigt med erfarenhet och utbildning. De flesta har det inte. Att "bara" vara en familj med engagemang och tid räcker och är ofta det som krävs. För att ställa upp som kontaktperson är det engagemanget och ett gemensamt intresse som är det som en person behöver.

– När vi skriver familj så menar vi även ensamstående, med eller utan barn.

Olika behov – olika uppdrag

Det som behövs kan vara mycket olika. Det kan vara allt från att vara ledsagare eller kontaktperson för en vuxen person några timmar i månaden till att ha ett barn på heltid eller avlasta några dagar i månaden.

– Grunden är ett engagemang hos de som ställer upp. Eftersom behoven är så olika är det svårt att beskriva de här uppdragen. Ibland behövs det extra kunskaper och vana men oftast inte. De som ställer upp ska inte heller vara rädda för att be om hjälp av expertis. Vi satsar på kvalitet och stöttar med handledning och utbildning när det behövs.

Familjens egna barn

Vid en familjehemsplacering är det även viktigt för oss att se om familjens egna barn har behov av stöd och information. Vi måste vara öppna för att det inte alla gånger är enkelt att få ett nytt syskon i familjen. Det är något som kan behövas efter en tid och det är inget konstigt. Det är något de vuxna måste vara medvetna om.

Arvode och ersättning för omkostnader bestäms efter det att en individuell bedömning gjorts. Uppdragens art är så olika och det är behoven hos den enskilda som ligger till grund för insatsen.

Mer att läsa

Östersundsposten 2016-08-13
Regina är Annas kontaktperson och bästa vän sedan tolv år: ”Det är en sann glädje”.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster