Enligt lagstiftningen ska samhällets socialtjänst på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.
Den enskilde som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt har enligt socialtjänstlagens 4 kap 1 § rätt till bistånd för såväl sin försörjning som för sin livsföring i övrigt. Syftet med rättighetsbestämmelser är att garantera enskilda människor det stöd som de är i behov av i de fall detta inte kan tillgodoses av dem själva eller någon annan. Detta är ett uttryck för människans eget ansvar att klara sin egen livsföring men det är också ett uttryck för att samhället i vissa fall skall träda in med stöd när den enskilde inte kan klara detta. Begreppet "för sin livsföring" sammanfattar en lång rad olika behov av stöd och hjälp, service, behandling, vård och omsorg.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.
Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver.