Stiftelsen Danielsgården i Bingsjö delar varje år ut ett eller flera naturastipendier, som innebär att en konstnärlig yrkesutövare - bildkonstnär, författare, tonsättare, musiker, fotograf, skådespelare etc - får bo en tid av sommaren i stipendiatbostaden på Danielsgården.
Stipendietiden är oftast tre till fyra veckor.
Ansökningstiden för stipendier går ut 15 mars varje år.
Underskrivet ansökningsformulär skickas till Rättvik kultur.
I ansökan anges önskad tidsperiod på sommaren.
Danielsgårdens museedel är öppen för allmänheten under tre sommarmånader.
För information och visningar, tfn 0246-40 172.
Lite om Bingsjö och Danielsgården
Finnbyn Bingsjö dyker för första gången upp i olika 1600-talshandlingar, bland annat på 1667 års karta.
De första bofasta finnarna ska ha slagit sig ned här i början av 1600-talet. I 1668 års mantalslängd upptas 3 nominati för Bingssiöö. 1672 var finnarnas ägor upprevade för 5 hushåll. Gottlund antecknar 1817 Bingsjö som "en by med 20 gårdar och 120 personer".
Mycket länge var byn utan vägförbindelse med Rättvik - först 1933-34 hade en modern väg blivit färdigbyggd.
Än idag är Bingsjö en by med väl bibehållen bebyggelsemiljö, och främsta sevärdheterna är gårdarna Pekkosgården och Danielsgården. Bingsjö räknar idag med cirka 75 invånare.
Danielsgården i Bingsjö var under 1700-talet en av de tre största
bondgårdarna i Bingsjö, Rättviks församling.
Karl-Erik Forsslund skriver i "Med dalälven från källorna till havet" från 1922 om "stora ståtliga gårdar på de lutande åkrarna – men allra finast har Daniels Mats. Han och hans Kersti, ett präktigt gammalt par, idel vänlighet och munter språksamhet, ha utmärkt vårdat sin gamla gård..."
Winter Carl Hansson (1777-1805) kunde under sin korta levnad
befästa sin ställning som den mest betydande företrädaren för dalamåleriet. I Danielsgårdens sommarhus målade 1799 och 1801 denne bondemålare från byn Yttermo i Leksands församlig, två dekorationsmålningar, som nästan fullständigt bevarats fram till våra dagar.
Målningen "Ålderstrappan" i köket i sommarhuset och kurbitsen i rummet är mästerverk i den svenska folkkonsten. Under andra hälften av 1800-talet var dessa målningar täckta med tapeter, vilket med all säkerhet räddat målningarna från förstörelse.
Gårdens huvudbyggnad har i köket målningar på träbeklädnaden, som 1808 troligen målades av Knåp Elias från Utanåker i Rättviks församling. Till gården hörde tidigare en nu nerriven bagarstuga som var smyckad med dalamålerier.
1889 besökte konstnären Carl Larsson för första gången Bingsjö och Daniels Mats på Danielsgården. Carl Larsson skulle komma att återvända dit upprepade gånger och ofta under en längre tid. Han var väl bekant med familjen och har i många målningar skildrat miljön och människorna där.
Danielsgården stannade inom familjen i flera generationer.
1951 förvärvades gården av Kopparfors AB och ägs sedan 1967 av Stiftelsen Danielsgården i Bingsjö .
I stadgarna för Stiftelsen står i § 1 att "Stiftelsen har till ändamål att i stilriktigt skick bevara Danielsgården i Bingsjö och att förvalta den så att forskning, konst- och musikliv gynnas. Allmänheten skall beredas möjlighet att bese gården och dess samlingar" (14 dec. 1967).
1959-1961 reparerades sommarhuset och de däri befintliga målningarna konserverades. Huvudbyggnaden och dess målningar restaurerades 1967-1969. Övervåningen i huvudbyggnaden har inretts som enkel sommarbostad åt stipendiater. Bostaden är försedd med el, vatten, dusch, toalett, tvättmaskin och fyra bäddplatser i två rum. I bostaden finns inte telefon, inte heller radio och TV.
Sedan 1969 betraktas Danielsgården som byggnadsminnesmärke.
En enkel vägledning till Rättviksmåleriet sammanställd av Ingemar Jansson till Rättviks dalmålningsutställning 1969:
Dalamåleriet är en säregen folkkonst som framsprungit ur bondekulturen vid Siljansbygden.
De många gånger naiva målningarna vittnar både om en stor trosvisshet och en stor portion humor. Bibelns värld var en stor realitet som man levde nära både i helg och söcken. Därför blev det helt naturligt de bibliska motiven som kom att dominera dalmålarens motivval.
Många gånger använde man de träsnitt, som fanns i de gamla figurbiblarna och uppbyggelseböckerna som förlaga, men man omvandlade motiven ganska fritt och gav sin tids lokalton åt den bibliska berättelsen och lät människorna uppträda i tidens folkdräkter, uniformer och herrskapskostymer.
Föregångsmannen för hela dalamåleriet var Målar Erik Eliasson från Utanåker i Rättvik (1754-1811). Mellan åren 1770-1780 skapade han en målarstil som senare skulle komma att kallas Rättviksstilen samtidigt som han drev jordbruk på sitt hemman. Det började i rokoko och gick över till "dal-rokoko", för att sedan bli en självständig stilart som inte har någon motsvarighet i svensk konsthistoria - Rättviksstilen. Det karaktäristiska för stilen är den djärvt fantasifulla stiliseringen och den rika mångfald av former och figurer som tillsammans bildar en sluten enhet.
En lång rad målare var med om att fullända denna stil i Rättviks socken och sedermera också i Leksands socken. När vi kommer till mitten av 1800-talet ebbar dalmåleriet ut. Ingen vill längre ha målningarna på sina väggar. Tapeten har i stället gjort sitt intåg i de svenska hemmen."
Några av Rättviks mera kända dalmålare
-
Målar Erik Eliasson "Elias", Utanåker 1754-1811
-
Björ Anders Hansson "Drängen A.H.S", Övre Gärdsjö 1775?
-
Ifwares Anders Danielsson "A.D.S", Rovgärdet 1775-1835
-
Ifwares Daniel Andersson "D.A.S", Rovgärdet 1799-1870
-
Ilhans Olof Johansson "O.J.S", Altsarbyn 1790-1878
-
Lisserkers Olof Olsson, Lisselskog 1803-1874
-
Karas Lars Larsson "L.L.S", Sjurberg - Nittsjö 1778-1837
-
Karas Anders Larsson "A.L.S", Sjurberg - Nittsjö 1781-1862
-
Mats Olof Andersson "O.A.S", Nittsjö - Västanå 1798-1876
-
Mats Anders Olsson "A.O.S", Västanå 1824-1878
Vill du veta mera om Bingsjö by så kan du läsa i
- Karl Erik Forsslund "Med Dalälven från källorna till havet":
Del I Österdalälven, Bok VII, Boda och Bingsjö, 1922
- Byar och Fäbodar i Rättviks kommun. Dalarnas museum
rapportserie nr 15, 1987.