Kunskap - Utrustning - Sällskap
Att ta sig en tur på isen en vacker vinterdag kan vara lockande, men det gäller att vara försiktig: använd isvett!
Farorna kan undvikas om du lär känna isens svaga punkter, lär dig använda ispiken, lyssna och iakta.
Innan du ger dig ut på isen är det några saker som du måste känna till om is och islivräddning.
Isen bildas oftas först i grunda vikar. Det kan finnas svagare områden längre ut och även så kallade vindbrunnar.
Om det ligger snö på isen fungerar snön som isolering och fördröjer isens tillväxt.
Isen är därför ofta svagare under snöfläckar. Även vid stark kyla kan isen smälta under snön om vattnet är strömt.
Den genomskinliga, hårda isen kallas kärnis. För att man skall känna sig säker på kärnis skall den vara minst 10 cm tjock.
I vårvärmen bildas lodräta porer i isen, som gör isen synnerligen oberäknelig. Därför kan man inte ange säkra siffror beträffande isens bärförmåga. På våren kan isen brista under en fotgängare fast den är 30 cm tjock. Is som ännu på morgonen har burit en fotgängare kan redan vid middagstid vara livsfarligt svag.
Isen lever. Den kan ändra sig från timma till timma, från meter till meter.
Sprickor i isen försvagar den med 40 till 75 procent.
Snöis är svagare än kärnis och består av frusen snösörja. Färgen är gråvit och vid töväder mjuknar den av saltvatten och är svagare än is av sötvatten.
Vattenståndet varierar i skärgårdar. Vattnet blir lätt strömt och i strandkanten bryts isen. Tidigare isbelagt vatten kan snabbt bli isfritt genom ström, vind och vågor.
Vårisen är speciellt förrädisk. Dagsmejan förvandlar den till kristaller. Under natten fryser den och blir stark. Efter någon timma på dagen släpper de sammanfrusna kristallerna och isen blir mjuk. Där du gått ut på morgonen kan du inte komma tillbaka på dagen.