Dalstuga ligger 4½ mil från Rättviks centrum, vid sydvästra hörnet av Amungen. Kring stränderna finns många båthus eftersom transporterna huvudsakligen skedde över sjön Amungen. Till Dalstuga hör också Flysåsen och delar av Getryggen samt Sollen och Lassesåker som ligger på andra sidan om sjön. Dessa byar och gårdar har numera ingen fastboende under vintern. När Svabensverks bruk byggdes omkring år 1800 fick man ännu större anledningar att åka över sjön till bruket. Närmaste landsväg från Dalstuga till Svabensverk gick annars över Bingsjö, Dådran och Enviken tills landsvägen byggdes 1953 mellan Bingsjö och Lamborn och det blev då 6 mil kortare väg.
Fyra alftabor överlåter år 1320 fiskerättigheterna i Amungen till Leksand och två bönder i Glisstjärna, då Rättvik fortfarande var en kapellförsamling under Leksand. Sannolikt innebär det att hälsingegränsen flyttas norrut och stora delar av sjön Amungen kom därefter att höra till Dalarna.
Sedan medeltiden har det funnits en färdstuga i Dalstuga där resande kunde övernatta. Omkring år 1600 kommer Mårten Andersson från Östbjörka och bosätter sig som gästgivare i Dalstuga. Från början bodde bara svenskar där, men snart kommer finnar till grannbyarna Bingsjö, Finnbacka och Flät och sedan blev det också finska befolkningsinslag i Dalstuga.
Dalstuga var en viktig punkt när det gällde transporter och oftast kördes varor på vinterns kälkföre. Nästan alla transporter mellan Hälsingland och Falun passerade genom Dalstuga.
Mycket malm fraktades under 1700-talet till Dalstuga från Idkerberget (utanför Borlänge) över Enviken på vintern och sedan pråmades malmen under sommaren över Amungen till Furudal. Troligen fanns ett malmhus vid Dalstuga som senare omvandlades till kolhus för Svabensverks bruk.